Enligt Fredrik Wass på Makthavare.se.

Vid Sweden Social Web Camp (SSWC) i augusti 2011 genomförde Morris Packer en dramatisk handling genom att radera sitt Twitterkonto med 4 000 följare samt sin Facebooksida. Händelsen, som ägde rum under nattaktiviteten ”Social Media Horror Stories”, var en symbolisk protest mot den växande fokuseringen på personliga varumärken och de återkommande konflikterna bland inflytelserika personer i sociala medier.

Packer menade att det tidigare var viktigt att bli känd i sociala medier för att kunna sälja konsulttjänster och övertyga människor. Men med allt fler individer som bygger sina personliga varumärken menade han att detta fenomen blivit ohållbart och irrelevant. Istället betonade han vikten av att fokusera på att faktiskt göra bra saker, snarare än att samla följare och maximera digital synlighet. Genom att radera sina konton valde han att markera mot denna trend och börja om på nytt.

Kritik mot sociala medier och interna debatter

Morris Packer uttryckte också en viss kritik mot hur samtalen inom sociala medier tenderar att bli interna och svårbegripliga för nytillkomna användare. Han beskrev hur diskussioner mellan etablerade sociala medie-experter och profilerade debattörer ofta framstår som självcentrerade och exkluderande.

”När nykomlingar får se dialogen framstår de här människorna som fullständiga idioter. Jag tänker själv inte dö, men lärdomen jag fått är att det krävs någon form av överlämnande. Det får inte bli samma människor som står och tjötar om samma skit varje år.”

Packers bakgrund och framtid online

Morris Packer har en lång bakgrund inom den digitala och mediala världen. Han har arbetat inom Bonnier-koncernen med mobil utveckling och spelade en betydande roll i digitaliseringen av den svenska tidningsbranschen. För läsare av Makthavare.se är han kanske mest känd för satsningen Morris Motorcycles Racing Team, där han deltog i världens första Grand Prix för elmotorcyklar, finansierat av svenska webb- och medieprofiler – många av dem närvarande på SSWC.

Det sista meddelandet på Packers Twitterkonto @morpac var den dramatiska frasen ”@morpac must die”, vilket snabbt blev en snackis och spreds flitigt på Twitter under lördagskvällen.

Men trots sitt ”digitala självmord” planerar Packer inte att lämna nätet helt. Han förväntar sig att återvända, dock med färre följare och ett annat tonläge. Händelsen filmades av Emanuel Karlsten, som dokumenterade både talet och den faktiska raderingen av Packers konton.

Originalkälla och tillgänglighet

Denna artikel baseras på en ursprunglig publicering av Makthavare.se, en sajt som numera är nedlagd. Den ursprungliga artikeln är endast tillgänglig via Wayback Archive.

Enligt Sofia Mirjamsdotter på Makthavare.se, en numera nedlagd/omgjord sajt.

Den 6 juli 2011 lanserade Ted Valentin den nya sajten Opinionsbildare.se, en plattform som fungerar som en vidareutveckling av Politometern.se, men med en ny funktion: även journalister listas här. Syftet med sajten är att göra det enklare att hitta specifika journalister och förstå vilka ämnen de skriver om mest.

• På Politometern listas bloggare, men jag saknade journalister där, berättar Ted Valentin. Det finns människor som vill veta vilka journalister som skriver om ett specifikt ämne, och det är just detta som Opinionsbildare.se möjliggör.

Plattformen låter användare söka efter både enskilda journalister och ämnen. Genom att söka på ett ämne får man inte bara en lista över vilka journalister som skriver om det, utan även en översikt över vilka tidningar som publicerar flest artiklar i ämnet. Exempelvis kan användare enkelt se vilka medier som oftast rapporterar om RUT-avdraget och hur rapporteringen ser ut över tid.

En annan funktion är möjligheten att följa utvalda journalister och få deras artiklar presenterade i ett RSS-liknande flöde. Detta väcker en intressant fråga om varför många nyhetssajter fortfarande saknar denna typ av nischade RSS-flöden, där läsare kan följa specifika reportrar och skribenter.

Opinionsbildare.se avslöjar även mönster i journalistisk rapportering. Enligt Ted Valentin kan det till och med vara möjligt att urskilja en journalists politiska preferenser baserat på vilka ämnen de oftast skriver om. Dessutom blir skillnaderna mellan olika tidningars rapportering tydliga, vilket gör plattformen till ett användbart verktyg för den som vill analysera journalistiskt innehåll ur ett bredare perspektiv.

I juni 2016 publicerade Makthavare.se sin årliga Twitterlista, där de lyfte fram de mest inflytelserika personerna och organisationerna under Almedalsveckan. Listan visade vilka som satte agendan i den politiska hetluften och skapade diskussioner i sociala medier. Här återges några av de namn som kom att spela en stor roll i den offentliga debatten även efter 2016.

Framstående Twittrare i Almedalen 2016

Niklas Svensson (@niklassvensson) – Känd som ”kungen av Almedalen”, var Expressen-journalisten en central figur i Almedalen. Med sin närvaro på Donners brunn och sitt nätverk i politikens innersta kretsar satte han ofta agendan för veckan.

Brit Stakston (@britstakston) – Med sin expertis inom digitalisering och journalistik var Stakston en av de mest inflytelserika rösterna. Som VD för Blank Spot Project drev hon viktiga samtal om framtidens journalistik.

Agnes Wold (@AgnesWold) – Professor och folkbildare som med sina skarpa inlägg om vetenskap och hälsa skapade debatt långt utanför Almedalens gränser. Hennes medverkan i veckan var efterlängtad av många.

Hanif Bali (@hanifbali) – En av de mest kontroversiella politiska twittrarna, som genom sina inlägg ofta drev debatt både inom och utanför Moderaterna. Hans närvaro i sociala medier har fortsatt att väcka starka reaktioner.

Sakine Madon (@Sakine) – Med en bakgrund som krönikör på Expressen och senare politisk redaktör på VLT, var hon en av de mest profilerade liberala rösterna i debatten.

Gudrun Schyman (@gudschy) – Feministiskt initiativs ledarfigur var en av Almedalens mest högljudda röster och använde sociala medier för att utmana etablerade partier.

Organisationer som Gjorde Avtryck

Dagens Samhälle (@dagenssamhalle) – En av de mest inflytelserika debattsidorna under veckan, vars analyser och reportage fick stort genomslag.

Unibet (@SocietyTalking) – Ett av företagen som lyckades synas genom sitt engagemang i politiska samtal och oddssättning av Almedalsveckans händelser.

Svenska Kyrkan (@svenskakyrkan) – Med sitt initiativ ”Nikodemussamtalen” och andra evenemang skapade kyrkan plattformar för dialog under veckan.

Sammanfattning

Denna lista från 2016 ger en intressant inblick i vilka personer och organisationer som dominerade Almedalsveckans sociala medier-flöde. Många av dem har fortsatt att vara relevanta aktörer i den offentliga debatten.

Originalkällan till denna sammanställning är Makthavare.se:s Twitterlista från 2016, publicerad av Jessica Schedvin den 28 juni 2016.

Enligt Makthavare.se, en numera nedlagd/omgjord sajt. Här återskapar och citerar vi arvet efter originalkällan.

I en tid av politisk förändring, där nya allianser formas och tidigare osannolika samarbeten blir verklighet, finns det en sak vi kan vara säkra på: de personer som listas bland framtidens makthavare kommer att spela en avgörande roll i Sveriges framtida politiska landskap. Makthavare.se presenterade 2019 en lista över 100 inflytelserika unga personer inom politik, ideell sektor, kultur och media – alla med potential att påverka Sveriges framtid.

Framstående namn från listan

• Johannes Gustavsson (1997) – Kommunikationsproffs och expert på sociala medier, med en bakgrund från Tubecon och Miltton Labs. Författare till Uppfödd på nätet, en bok om den digitala generationen.
• Jonny Cato (1994) – Centerpartist och en av de yngsta riksdagsledamöterna, ansvarig för partiets migrationspolitik.
• Ina Djurestål (1993) – Moderat politiker i Sundbyberg med tidigare erfarenhet som ordförande för Moderata Studenter. Innehar flera kommunpolitiska uppdrag.
• Samuel Jonsson (1998) – Moderat från Skåne som engagerar sig i AI och liberalism. Ses som en framtida toppfigur inom partiet.
• Romina Pourmokhtari (1995) – Nyvald ordförande för Liberala Ungdomsförbundet (LUF), en stark röst inom partiet med ett särskilt engagemang för klimatfrågor.
• Ebba Kock (1996) – Ordförande för Sveriges Elevkårer och aktiv inom skolpolitik, arbetar för att stärka elevers rättigheter i hela landet.
• Emil Moghaddam (1999) – Framträdande KDU-profil och en av de snabbast växande politiska rösterna i sociala medier.
• Joar Forssell (1993) – Tidigare ordförande för Liberala Ungdomsförbundet och nu riksdagsledamot för Liberalerna, känd för sitt liberala engagemang.
• Adam Alfredsson (1991) – Presschef för Liberalerna som spelade en central roll i partiets kommunikationsstrategi under partiledarbytet.
• Nike Örbrink (1997) – Kristdemokrat med en lång bakgrund inom KDU och nära samarbetspartner till Ebba Busch.
• David Ling (1993) – Språkrör för Grön Ungdom, tidigare ekonomisk-politisk talesperson.
• Evin Badrniya (1998) – Vice förbundsordförande för KDU och en av de starkaste konservativa rösterna på sociala medier.
• Aida Badeli (1996) – Språkrör för Grön Ungdom och tidigare engagerad i EU-parlamentet.
• Gustaf Göthberg (1993) – Moderat med internationellt fokus, tidigare internationell sekreterare för Sveriges Elevkårer, numera aktiv inom Göteborgspolitiken.
• Catarina Kärkkäinen (1994) – Ledarskribent för SvD, ordförande för Fria Moderata Studentförbundet och en av den liberala idédebattens mest inflytelserika röster.
• Kata Nilsson (1993) – Politisk redaktör på Piteå-Tidningen med en bakgrund inom SSU. Känd för sin vassa penna och skarpa politiska analyser.
• Agnes Hansius (1998) – Medieproducent och aktiv inom Ung Media Sverige, där hon arbetar för att fler unga ska få en plats i mediebranschen. Har även en bakgrund på Piteå-Tidningen och är en förespråkare för ungas inflytande i journalistiken.

Denna lista visar bredden och styrkan hos Sveriges unga politiska talanger. De har redan skapat avtryck inom sina områden och kommer sannolikt att spela en avgörande roll i framtida samhällsutveckling. Tack vare Makthavare.se kan vi följa deras fortsatta väg mot inflytande och makt.

Urvalet av framtidens makthavare

2019 års lista togs fram genom öppna nomineringar och en intern jury från Makthavare.se. Personerna på listan är 30 år eller yngre och aktiva inom politik, ideell sektor eller media. Eventuella rättelser och kommentarer hänvisades till dåvarande chefredaktören Jessica Schedvin.

Originalkällan hittas numera på Wayback Archive.

Denna text var ursprungligen skriven av Jonas Lundgren på Makthavare.se, en sajt som numera är nedlagd.

Mörkret sänker sig i rummet. Suggestiv dans under ett blixtrande stroboskop, musiken dånar. Så inleds pjäsen No Tears for Queers, som besökarna på PrideHouse fick ta del av under Stockholm Pride 2014. Föreställningen, uppsatt av Teater Fenestra, spelades exklusivt för Pride och bygger på Mattias Brunns bok, manusbearbetad av Johan Hilton.

Med minimala medel – endast tidningsurklipp, fyra stolar och fyra svartklädda skådespelare (Amanda Högberg, Achillea Dahl, Carl-Magnus Liljedahl och Alexis Appelgren Gougoulakis) – skildrar pjäsen en rå och brutal verklighet. Regissören Christopher Lehmann har skapat en föreställning som med enkelhet men stor slagkraft griper tag i publiken.

Pjäsen berättar om tre verkliga mord på homosexuella män – två i Sverige (Katrineholm och Göteborg) och ett i USA (Laramie). Publiken tas med på en resa genom brottsplatser, polisutredningar och rättegångar. Vittnen, vänner, gärningsmän och offer – eller snarare, i det här sammanhanget, hatare och hatad – får alla en röst. Den ödesmättade resan från Laramie till Göteborg genom mörkret av homofobi och våld är skoningslös i sin ärlighet.

Det är ingen lättsmält föreställning som Pridebesökarna får ta del av – men den är nödvändig. Den påminner oss om den verklighet som HBTQ-personer fortfarande möter. Samtidigt väcker pjäsen en reflektion: Var finns berättelserna om lesbiska, bisexuella och transpersoner? Även om en pjäs inte kan omfatta allt, lyfts frågan om vilka historier som oftast får utrymme.

När föreställningen är över går jag ut i Stockholmsnatten, tung av allvaret. På tunnelbanan bläddrar jag i Pride-programmet och läser årets tema: Jag festar mot. Ska vi festa mot bögknackning? Frågan slår mig som en paradox. Pride är en plats för både glädje och kamp – en vecka där verkligheten kan få ta paus, men också där den får en skarp påminnelse. No Tears for Queers är just en sådan påminnelse: En brutal spegel av intoleransen, men också en påminnelse om varför Pride fortfarande behövs.

Originalet går numera bara att finna via Wayback Archive.

Enligt Makthavare.se, som numera är nedlagd.

I en intervju i Ekots lördagsintervju den 15 september 2012 fick dåvarande jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) frågor om regeringens förändrade direktiv till Försäkringskassan gällande föräldraförsäkringen. Enligt Sabuni, som själv uppger att hon inte kände till förändringen förrän efter att den genomförts, innebär det inte en förändrad jämställdhetspolitik från regeringens sida. Makthavare.se har granskat detta närmare.

Redan i oktober 2011 rapporterade Feministiskt Perspektiv och därefter Dagens Nyheter om de ändrade direktiven. Försäkringskassan gick från att aktivt arbeta för ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen till att enbart informera föräldrar om deras möjligheter att själva fördela uttaget. Den tidigare ambitionen att påverka föräldrars val i en mer jämställd riktning togs bort.

Regeringens argument och Försäkringskassans roll

I intervjun hävdade Sabuni att regeringens primära verktyg för att uppmuntra ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen är jämställdhetsbonusen – en ekonomisk bonus som ges när föräldrar delar uttaget mer jämnt. Hon påstod också att de nya direktiven till Försäkringskassan endast är en skriftlig förändring som inte påverkar myndighetens praktiska arbete.

Dock har Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan, uppgett i Dagens Nyheter att förändringen har haft konsekvenser. Bland annat har Försäkringskassan inte längre mandat att driva kampanjer för att uppmuntra ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. När Sabuni fick denna uppgift presenterad för sig i intervjun svarade hon att hon fått höra något annat och att Försäkringskassan i så fall borde rapportera detta till regeringen.

Jämställdhet eller ”mer jämställdhet”?

I maj 2012 ställde Eva-Lena Jansson (S) en interpellation till Sabuni där hon frågade om regeringen avsåg säkerställa att ”de jämställdhetspolitiska målen fortsättningsvis ska genomsyra regeringens politik inom samtliga ansvarsområden”. I sitt svar använde Sabuni konsekvent formuleringen att målet är att uppnå mer jämställdhet – en förändring från det tidigare målet om faktisk jämställdhet.

Under intervjun diskuterades även frågan om kvotering av bolagsstyrelser, där Sabuni betonade att lagstiftning inte ska utgå från kollektivet, utan från individen. Detta står dock i kontrast till hur föräldraförsäkringen är utformad, där den utgår från att två föräldrar delar på ledigheten. Trots detta är en majoritet av riksdagspartierna fortfarande emot en fullt individualiserad föräldraförsäkring, där dagar inte kan överlåtas mellan föräldrarna.

Interna konflikter inom regeringen

I interpellationsdebatten menade Sabuni att riksdagens jämställdhetsmål kvarstår, men att Försäkringskassan inte ska vara den som driver arbetet. Istället ska regeringen genom politiska beslut skapa förutsättningar för ett mer jämställt uttag. Exakt varför Försäkringskassan inte kan vara en del av detta lämnades dock osagt.

Sabuni påpekade också att den splittrade synen inom Alliansen är en del av problemet. Medan Folkpartiet, Moderaterna och Centerpartiet förespråkar en mer progressiv jämställdhetspolitik fungerar Kristdemokraterna som en bromskloss. Detta kan förklara varför Sabuni inte var medveten om förändringen i direktiven förrän efter att den genomförts – trots att hennes uppdrag som jämställdhetsminister var att samordna regeringens jämställdhetspolitik.

Originalkälla och tillgänglighet

Denna artikel baseras på en ursprunglig publicering av Makthavare.se, en sajt som numera är nedlagd. Den ursprungliga artikeln är endast tillgänglig via Wayback Archive.