Säkerhetspolitik och försvar: Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna i debatt

Den svenska säkerhetspolitiken har genomgått förändringar i takt med ett ökat samarbete med NATO. Detta har lett till diskussioner om Sveriges alliansfrihet och säkerhetspolitiska inriktning. Enligt en artikel av Delvin Arsan (2013) diskuterades frågan i en utrikespolitisk debatt mellan Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna, där partierna presenterade olika perspektiv på säkerhetsfrågor, försvarsutgifter och NATO-samarbete.

Miljöpartiet: Fokus på sociala hot snarare än militärt försvar

Miljöpartiets dåvarande utrikespolitiska talesperson, Bodil Ceballos, menade att de sociala hoten i Europa utgjorde en större utmaning än traditionellt territoriellt försvar. ”Försvaret handlar inte endast om att skydda den territoriella säkerheten utan också människors säkerhet”, förklarade Ceballos och betonade behovet av att omfördela resurser till andra områden än försvarsindustrin.

Miljöpartiet motsatte sig investeringar i JAS-flygplan, då de ansåg att Sverige saknade direkta militära hot och att det var ”dumt att spendera 90 miljarder kronor på nya super-JAS” när behoven var större på andra områden. Ceballos framhöll att resurserna borde riktas mot exempelvis klimatanpassning och infrastruktursatsningar för att hantera naturkatastrofer.

Moderaterna och Socialdemokraterna: Delvis olika syn på NATO och försvar

Moderaternas Elisabeth Björnsdotter-Rahm betonade att NATO-samarbetet var en naturlig del av Sveriges säkerhetspolitik. ”Sverige kommer att ha stor nytta av det goda samarbetet vi idag har med NATO”, sade hon i debatten. Däremot var Socialdemokraterna tydliga med att Sverige skulle vara alliansfritt och att det nordiska samarbetet var av större betydelse än NATO. Carina Hägg, socialdemokrat och ledamot i Utrikesutskottet, påpekade att Sverige borde ta efter Finland och Norge, som varit mer aktiva i nedrustningsfrågor.

Vapenexport: Striktare regler eller avveckling?

Frågan om svensk vapenexport skapade också debatt. Miljöpartiet ville se en kraftig begränsning av vapenexporten, särskilt till länder som inte är demokratier, och argumenterade för att resurser borde omfördelas till andra samhällsbehov. ”Regeringen rättfärdigar svensk vapenexport med att den skapar arbetstillfällen”, menade Ceballos, men ansåg att detta inte var en tillräcklig motivering.

Björnsdotter-Rahm från Moderaterna menade att begreppet vapenexport borde breddas till att även inkludera områden som övervakning, skydd och beredskap. Socialdemokraterna framhöll vikten av att handeln med vapen och krigsmateriel skulle regleras strikt och att Sverige borde föregå med gott exempel genom en ansvarsfull politik på området.

Debatten visade på tydliga skiljelinjer mellan partierna, där Miljöpartiet och Socialdemokraterna betonade vikten av alliansfrihet och restriktiv vapenexport, medan Moderaterna såg NATO-samarbetet som en självklarhet och försvarspolitiken som ett område där Sverige kunde stärka sin position internationellt.

Källa: Delvin Arsan, 2013. ”Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna om Säkerhetspolitiken”. Ursprungligen publicerad på Makthavare.se som numera är nedlagd. Originalet finns att hitta på Wayback Archive.